Känner mig typ lite känslomässigt avtrubbad. 
Det händer inte så mycket, och man säger ofta att det blir inte bättre än vad man gör det till och allt vad det nu heter, men prova själva att sitta på landet med en trasig bil och med en buss som går till stan en gång kl 11.10 och när nästa buss går till stan 14.40. och det ogillas att det kostar 50kr fram och tillbaka.. 

Då kan man inte bli annat än lika negativ som jag, eller skulle kanske inte kalla mig för negativ utan kanske att jag bara har blivit förslappad av att sitta här, blir inte bättre av att typ den ända människan jag pratar med är mamma i telefon ibland och då är det ett evigt gnäll om att jag faktiskt ska laga min bil och bla bla bla, eller så är det Jimmy när han väl är hemma, då är jag ju jävligt prat glad eftersom att jag inte haft någon att prata med på hela dagen. 

Sen så är det ju dom dagarna jag försöker prata med pappa också, som jag brukar få ringa en si sådär 20 gånger innan han svarar och som max har tid att prata i telefon i 5 min och egentligen inte bryr sig ett dugg om vad man har att säga.. 

Så här roligt ser mitt liv ut att vara just nu, hoppas på att jag bara kan få ett jävla jobb eller en praktik plats nu så jag bara slipper det här med att sitta hemma och glo, vill ha en vardag och det trodde jag aldrig att jag skulle säga när jag slutade skolan.. Då tänkte jag bara FAN VAD SKÖNT DET SKA BLI! och nu sitter jag här.. 

Peace Out And Take Care